ibland så undrar jag fan hur jag ska förklara mej för folk för att dom själva inte ska bli sura på mej, ibland hatar jag bara den världen jag lever i, ibland så älskar jag den världen jag lever i, ibland så vill jag bara dö.

sjukt vad denna världen inte har någon medkänsla eller respekt kvar, folk tycker dom e så jävla mogna när dom inte inte ens är de.. dom tänker jag e inte fjortis då e jag mogen, men NOT man kan fortfarande vara omogen och inte vara fjortis.

jag blir riktigt trött på folk nu för tiden, får flipp på allting!! är det någon i denna jävla hålan som är normal? säg till isf för jag börjar bli jävligt tveksam!

ett år i usa nu hade vart helt perfekt, komma ifrån skiten men klart jag kommer sakna min bästa julia, greta, märta, jennifer och boquist. ni är dom som får mej att ibland tro på en normal värld, ta inte åt er alla andra ni e normala med men dom här tjejerna e dom bästa som finns och min familj, min släkt. jag orkar helt seriöst inte med skiten, vrf börja jag ens på lerum? Det är inte här jag vill vara, ta mej bara härifrån. Ifrån alla falska, respektlösa, okänliga, elaka och diviga personer som finns!

ta mej till min favorit plats på hela jord klotet, ta mej till ön mitt ute i havet med folk jag älskar.

jag tar ej skit, men jag mår dåligt när jag får ta skit ifrån mina kompisar.


men jaja, min pappa är ju världens bästa pappa o han e världens bästa fotograf!

jag älskar min familj ♥




hörs!